Slut på det roliga

I fredags kom kallelsen från Arbetsförmedlingen, 20 februari ska jag dit. Det har gått nästan tre månader sen jag var där och anmälde mig, så jag hoppades på att de hade glömt bort mig. Men icke sa Nicke.
Inte för att jag inte vill ha ett jobb, det vill jag. Men i så fall så ska det vara ett riktigt jobb. Nu ska jag tydligen ut på praktik istället. Trodde att jag var nog gammal för att slippa sånt, så det kom som en kalldusch. Ska jag ut på en arbetsplats så ska det vara för att de behöver hjälp, inte för att jag behöver en praktikplats. Då slutar det bara med att man går runt och är ivägen.
Att lära känna nya arbetskamrater och att lära sig nya arbetsuppgifter är dessutom ingen höjdare. Speciellt inte när man inte får betalt.
Det enda jag kan göra nu är att lämna in ett par Lotto-rader och hoppas på det bästa. Känns i magen att jag kommer ta hem drömvinsten! Och då kan AMS dra åt helvete...